palmer i det stillande vita.

Klickar runt på resedagboken o läser om andras äventyrliga liv i landet långt borta. Avundas deras upplevelser men tänker samtidigt tillbaka på mina som ligger prydligt förpakade i min livsryggsäck. Glad jag gjort en del, glad jag vågat o glad över att jag hoppas att det kommer igen. Den där tiden då man lever i ovisshet om morgondagen, nästa timme, nästa dopp i det stora blå. Att resa till den plats man tidigare inringat någonstans på kartan. Det där någonstans som blir en platts efter hemkomst. Ett avtryck. När jag var 15-16 någonting åkte jag tillsammans med tilde hastigt o lustigt till malta på språkresa. Första ensamma resan, första otrygga och osäkra. Många minnen från de veckorna i min ryggsäck, såklart... det var ju lixom den första.
Året därpå åkte jag till Spanien, med Sanna den här gången. Resan hade känts som overkligen ända fram tiills att resedagen tröck mej hårt på näsan som en månad senare skulle ha fått lite mer skinn än tidigare. Jag utvecklades nog endel under den trippen. Jag lärde mej om inget annat iallafall hur viktigt det är att kunna samspela med människor, och att tålamod är en viktig ingrediens för att lyckas, även i det mest påfrestande stunder.
18 år och min vän Rebecca lämnade oss för staden Barcelona. Ytligt hade jag slängt ut mej att 'jag kommer efter'. Huxflux satt jag där igen i flygstolen o Tilde fylde åter platsen brevid. Barcelona känns mest som en dröm för längesen. Jag lärde mej mycket där med, självfallet. Jag fick blandannat mitt första jobb.. rätt lätt vunnet iof. I en stad i ett av länderna långt borta måste man fungera självständigt. du är invandraren, du är ensam. Riktigt så var det kanske inte, då jag hade mina kära sambos ett stenkast därifrån. Men att bara åka i tunnelbanan själv var en stor grej för mej, jag hade faktiskt aldrig innan gjort det...

20 år fylda sitter jag nu här igen o börjar fantisera bort men samtidigt tittar jag i bagaget. Tack alla ni som dragit med mej, för så har det faktiskt varit. Ingen resa av eget insiativ... åter igen väntar jag på huxflux.

Aja .. tillbaka till vardagen. Förkylningen sitter i om den än börjar lätta ngt. Var på Hälsokost häromdagen o köpte två flaskor med vitaminbomber som ska stärka mitt imunförsvar. Kvickt gav butiksbiträdet mej en diagnos, jag var helt sönder körd som hon så fint uttryckte det. Lät lite väl överdrivet i mina öron .. men hursom vet jag ju att imunförsvaret inte är på topp då jag blivit förkyld åtskilliga gånger den här vintern.

En vän till lillbjörnen har jag pysslat ihop också .. en flick kaning minnsan.

Tulpanensdag idag, har sett framemot att köpa min första tulpanbukett för året länge nu och idag blev det av. Tog även in mina vårlökar som jag har haft sovandes i växthuset hela sommaren/vintern. Pärlhyasinter och tylpanlökar är det om jag inte minns fel. Får se hur mkt dom tar sej, men små gröna knoppar börjar tittafram åtminståne. Jag vill ha vår.




Kommentarer
Postat av: Therese

Jag vill också ha vår och tulpaner.

Vad gör du nästa helg, något planerat?



Kram Therese

2009-01-15 @ 21:48:14
URL: http://tessielessiesdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0