28 November
Speglingar i Ljuset 28 November
Ett kraftfullt och användbart budskap.
Vi blir sjuka därför att vi undermedvetet tror att sjukdom är en lämplig eller oundviklig reaktion på en viss situation eller omständighet. På något sätt verkar sjukdomar lösa våra problem, ge oss något vi behöver, (uppmärksamhet eller vila), eller förse oss med en nödlösning på en olöst eller olidlig inre konflikt.
Istället för att se sjukdom som en katastrof, kan vi se det som ett kraftfullt och användbart budskap. Smärta är ett tecken på att det är något vi behöver bli medvetna om, erkänna, acceptera och hela. Sjukdom kan vara ett tecken på att det är något i vår livsstil som behöver förändras för att vi ska må bra känslomässigt.
*
Jag lyssnar
nu till vad
min kropp säger
*
Jag har, liksom många andra åkt på lite snuva så här i vintertider. Lock i öronen o snorighet, därmed har jag haft träningsfria dagar denna vecka. Jag saknar att få skaka på rumpan tills kroppen dommnar, svettas, ta i och vara utmattad. Vara utmattad efter något kul, något jag gillar, något skoj helt enkelt. Inte utmattning pga av kraftlöshet, utan efter ett enegriflöde. Något man kan vara stolt över att känna trötthet för.
Men alla åker vi bevisligen någon gång på snuva då temperaturen sjunker förbi 0-strecket, så även jag. Men jag dricker rödsolhatt och håller mej varm, så snart är jag på friskhets - stigen igen.
Under mitt blogguppehåll har det hunnit med att vara helg, dock kanske inte en helg full av fart och fläckt, men ändock så helglig.
Fredagen spenderades framför idol som åter igen bevisade hur värdelöst det är att ha ett tallangprogram där svenskafolkets röster väger mest. Daniel åkte hem, nästa gång blir det Marie ..
Lördag o ljusdal spelade bandy, kikade på det tills tårna var som borta och kinderna som rosen. Kvällen innehöll Julkonsert på gymnasiet och film mys tillsammans med nosen tills vi båda somnade sött.
Någonstans där mellan lördag/söndag slog förkylningen till, därmed även nackspärr, så söndag dag blev något utav en utmattningens dag. Utmattning pga av kraftlöshet.
Min käre pojkvän vände så småning om kosan mot norgelandet och jag själv styrde upp mej till moa där det vankades middag. Tyvärr var slogan ' avskedningsmiddag ', men stämningen var ändå på härlig nivå.
Måndag och så slutligen tisdag har som sagt varit tomma från träning och därmed blivit fylda av enbart massa fixande och trixande. Som vanligt inget som varit speciellt givande men nog så behövligt för min kära kropp. Båda dagarna har fått sin sedvanliga promenad runt sjön som tur är. Idag var vädret underbart, solen sken på de frusna trädtopparna och kvistarna glimmade vägen fram. Kunde känna hur solen värmde på mina av kylan rödrosiga kinder.
En glädjande överraskning landade med posten igår. Ett lurigt brev andresserat till victoria erhardsson, handskrivet och ihopslickat. Knappast från något företag eller förening, det här var något annat. Stämpeln var sundsvall.
Med nyfikenhet sprätte jag upp paketet. En liten lapp med ett handskrivet medelande trillade ur, och med följde en a4. JAG SKA PÅ BOUNCE 5 JANUARI!
oooooooh jess! vilken julklapp och en sådan överraskning! Tack min älskade flicka med det silkeslena blonda håret och det underbara skrattet. Tack för att vi återigen kommer få uppleva bounce och deras störtsköna show på dansens hus i sthlm. Tack för att vi får upplva det tillsammans.
Din kropp är det synliga uttrycket för din existens ..
Vi är många som inte är närvarande i våra kroppar,
som verkligen bor i dem och känner deras puls.
Inte heller är vi i samklang med den grundläggande rytm
som skapar liv i våra kroppar.
Vi lever utanför oss själva -
i våra huvuden, våra minnen, våra önskningar -
frånvarande ägare till den stora rikedom vi har i oss själva.
Det var Gabrielle Roth som en gång sa det och enligt min mening har hon fullkomligt rätt.
Vi är så många som ser oss om för mycket, tittar på andra, lyssnar efter andra och suktar efter annat. Vi är även lika många som tänker tillbaka på det som engång varit, det beslut som en gång tagits och det misstag som en gång begåtts. Vi är samma antal som önskar vi hade mer och allt annat som vi inte har, som vi inte tror oss äga.
Men vi äger så mycket, inte bara i matriella ting utan även i kunskap, kärlek, personlighet och levnad. Men vi glömmer att använda oss ut av, och glädjas av, att visa upp och vara stolta för, när vi hela tiden lever utanför oss själva. När vi hela tiden tittar åt andra. Vi måste sluta ständigt blicka bakåt på det misstag och felsteg vi engång tagit. Med blicken bakåtvänd kommer du snubbla på samma tröskel igen och igen och igen. Vrid om huvudet, höj blicken ett snäpp och se hur du med lärdom lyfter fötterna och kliver över alla trösklarna framför dej istället. Se hur du lärde dej av misstaget.
Jag älskar er iallafall mina vänner, även dom dagarna ni gömmer er bakomskalet och glömer att visa just det Ni är, dom dagarna ni inte lever ut till fullo. Och jag önskar därmed att ni älskar mej lika mycket tillbaka då inte Jag har kraft till att vara ägare till den stora rikedom jag har i mej själv utan ställer mej bakom skalet. För jag tycker det är tillåtet att söka skydd där bakom ibland och önska och sukta efter både matriellting och egenskaper hos andra, för att sedan gå tillbaka till sej själv och bara vara absolut nöjd.
Ett kraftfullt och användbart budskap.
Vi blir sjuka därför att vi undermedvetet tror att sjukdom är en lämplig eller oundviklig reaktion på en viss situation eller omständighet. På något sätt verkar sjukdomar lösa våra problem, ge oss något vi behöver, (uppmärksamhet eller vila), eller förse oss med en nödlösning på en olöst eller olidlig inre konflikt.
Istället för att se sjukdom som en katastrof, kan vi se det som ett kraftfullt och användbart budskap. Smärta är ett tecken på att det är något vi behöver bli medvetna om, erkänna, acceptera och hela. Sjukdom kan vara ett tecken på att det är något i vår livsstil som behöver förändras för att vi ska må bra känslomässigt.
*
Jag lyssnar
nu till vad
min kropp säger
*
Jag har, liksom många andra åkt på lite snuva så här i vintertider. Lock i öronen o snorighet, därmed har jag haft träningsfria dagar denna vecka. Jag saknar att få skaka på rumpan tills kroppen dommnar, svettas, ta i och vara utmattad. Vara utmattad efter något kul, något jag gillar, något skoj helt enkelt. Inte utmattning pga av kraftlöshet, utan efter ett enegriflöde. Något man kan vara stolt över att känna trötthet för.
Men alla åker vi bevisligen någon gång på snuva då temperaturen sjunker förbi 0-strecket, så även jag. Men jag dricker rödsolhatt och håller mej varm, så snart är jag på friskhets - stigen igen.
Under mitt blogguppehåll har det hunnit med att vara helg, dock kanske inte en helg full av fart och fläckt, men ändock så helglig.
Fredagen spenderades framför idol som åter igen bevisade hur värdelöst det är att ha ett tallangprogram där svenskafolkets röster väger mest. Daniel åkte hem, nästa gång blir det Marie ..
Lördag o ljusdal spelade bandy, kikade på det tills tårna var som borta och kinderna som rosen. Kvällen innehöll Julkonsert på gymnasiet och film mys tillsammans med nosen tills vi båda somnade sött.
Någonstans där mellan lördag/söndag slog förkylningen till, därmed även nackspärr, så söndag dag blev något utav en utmattningens dag. Utmattning pga av kraftlöshet.
Min käre pojkvän vände så småning om kosan mot norgelandet och jag själv styrde upp mej till moa där det vankades middag. Tyvärr var slogan ' avskedningsmiddag ', men stämningen var ändå på härlig nivå.
Måndag och så slutligen tisdag har som sagt varit tomma från träning och därmed blivit fylda av enbart massa fixande och trixande. Som vanligt inget som varit speciellt givande men nog så behövligt för min kära kropp. Båda dagarna har fått sin sedvanliga promenad runt sjön som tur är. Idag var vädret underbart, solen sken på de frusna trädtopparna och kvistarna glimmade vägen fram. Kunde känna hur solen värmde på mina av kylan rödrosiga kinder.
En glädjande överraskning landade med posten igår. Ett lurigt brev andresserat till victoria erhardsson, handskrivet och ihopslickat. Knappast från något företag eller förening, det här var något annat. Stämpeln var sundsvall.
Med nyfikenhet sprätte jag upp paketet. En liten lapp med ett handskrivet medelande trillade ur, och med följde en a4. JAG SKA PÅ BOUNCE 5 JANUARI!
oooooooh jess! vilken julklapp och en sådan överraskning! Tack min älskade flicka med det silkeslena blonda håret och det underbara skrattet. Tack för att vi återigen kommer få uppleva bounce och deras störtsköna show på dansens hus i sthlm. Tack för att vi får upplva det tillsammans.
Din kropp är det synliga uttrycket för din existens ..
Vi är många som inte är närvarande i våra kroppar,
som verkligen bor i dem och känner deras puls.
Inte heller är vi i samklang med den grundläggande rytm
som skapar liv i våra kroppar.
Vi lever utanför oss själva -
i våra huvuden, våra minnen, våra önskningar -
frånvarande ägare till den stora rikedom vi har i oss själva.
Det var Gabrielle Roth som en gång sa det och enligt min mening har hon fullkomligt rätt.
Vi är så många som ser oss om för mycket, tittar på andra, lyssnar efter andra och suktar efter annat. Vi är även lika många som tänker tillbaka på det som engång varit, det beslut som en gång tagits och det misstag som en gång begåtts. Vi är samma antal som önskar vi hade mer och allt annat som vi inte har, som vi inte tror oss äga.
Men vi äger så mycket, inte bara i matriella ting utan även i kunskap, kärlek, personlighet och levnad. Men vi glömmer att använda oss ut av, och glädjas av, att visa upp och vara stolta för, när vi hela tiden lever utanför oss själva. När vi hela tiden tittar åt andra. Vi måste sluta ständigt blicka bakåt på det misstag och felsteg vi engång tagit. Med blicken bakåtvänd kommer du snubbla på samma tröskel igen och igen och igen. Vrid om huvudet, höj blicken ett snäpp och se hur du med lärdom lyfter fötterna och kliver över alla trösklarna framför dej istället. Se hur du lärde dej av misstaget.
Jag älskar er iallafall mina vänner, även dom dagarna ni gömmer er bakomskalet och glömer att visa just det Ni är, dom dagarna ni inte lever ut till fullo. Och jag önskar därmed att ni älskar mej lika mycket tillbaka då inte Jag har kraft till att vara ägare till den stora rikedom jag har i mej själv utan ställer mej bakom skalet. För jag tycker det är tillåtet att söka skydd där bakom ibland och önska och sukta efter både matriellting och egenskaper hos andra, för att sedan gå tillbaka till sej själv och bara vara absolut nöjd.
Kommentarer
Trackback
