victoriaerhardsson

Det är just vad som osar framför mej. Jämnsides med koppen ligger ett tomt bananskal där dess innehåll givit ny energi till en innan utmattad kropp. Ny duschad och utomordentligt fräsh sitter jag nu här med min kopp te och det tomma banaskalet efter ett par timmars härlig uttrycksamhet. Jag känner mej grundad, stabil och avslappnad.

Mer än nyskapandet utav denna blogg har jag underdagen grejjsat på med diverse olika ting.
Om än utav misstag gav jag mej själv en välbehövlig sovmorgon och klev upp lagom i tid ett par timmar innan lunch. Lunchen i sej bestod utav kina buffé idag, det var sista gången. Nog för att det smakade bra för stunden, men den mätthet man känner efteråt är inte den ynka stund lust för sinnet värd.

Ett varv runt sjön hans med innan jag åkte till min väl betydelsefulla tillvaro, närhet, kärlek och vän. Min mormor i det röda huset vid korsningen var sugen på att utföra diverse ärenden. Bland annat terrorisera elbutiken halva timmen med en envis ljusstake som lagt ner sitt lysande. Hon är härlig min mormor. Oddsen på konversation döv mormor och lågt mummlande elektriker är varken särskilt höga eller givande. Kontentan blev att ljusstaken gjort sitt och åkte i soptunnan.

Fick med mej Tobias till pace och körde en runda innan jag begav mej till Stark för att få koregrafidansa och känna härlig uttrycksamhet. Underbart.

Det gäller att stå med båda fötterna på jorden om man inte har stövlar sägs det. Jag önskar mej verkligen ett par stövlar i julklapp. Att slippa tänka på att alltid uppföra sej korrekt och agera rätt vid de tillfällen just den handligen krävs, eller då just det ordet bör sägas. Att slippa känna skuldkännslan för jag tänkte på mej själv istället för de andra. Att känna skuld för jag inte följde etiken och moralen. Vid just det tillfället, just den tiden, vid just den stunden. Att flyga fritt bland molnen, ibland studsa på det mjuka, hoppa över det hårda och landa på det lena. Snurra runt och sprätta i kring och ibland faktiskt blunda åt allt runt om kring. Men bara ibland ..

Tillsvidare kämpar jag med gravidationskraften och kluddrar ner ett par stövlar på min önskelista.

Att inte alltid vara så jordnära men ändå stå stadigt på jorden är en tallang i sej.