victoriaerhardsson

En ovanligt skön onsdag börjar nå sitt slut. En onsdag som innehållit en promenad runt sjön på morgonen, Lunch med pap och bror, sedan en 55 minuter lång joggingtur tillsammans med Harhäng. Dagens utmaning är alltså avklarad och det med stolthet. Då springa aldrig varit min starka sida, varken mentalt eller fysiskt. bävade jag länge innför idag då jag lovat följa med brunetten längre ner på gatan på en springtur. Jag tackar henne för det., hade väl aldrig i mitt liv trott att jag skulle orkat den biten och den tiden. Men där ser man vad man klarar av, alltid mer än vad man innan anat.

Haft sällskap av min godaste vovsing idag, han var med både på promenaden och springturen. Och vilken sprätt han är, hoppar fram bland buskar och diken, ständigt viftandes på svansen. Men även han visade sin trötthet strax innan målgång. Vilket sällskap ett djur kan ge. Funderar kring att skaffa mej en liten firre igen.. Dom andra utplånades efter ett par år i akvariumet, kanibalfiskarna. Några sådana vill jag inte ha igen, nej utan en liten guldfisk eller två.

Mot kvällningen sedan bar jag av mot pace och körde ett varv där. Alltså återigen är kontentan utav dagen,  grundad, stabil och avslappnad. Jag tjatar mkt i det, men det är en känsla jag vill påminna både mej själv och er andra om. Att den finns där, och är lätt att åstakomma. En känsla jag hoppas alla tar del av och håvar in, för att adas in och njuta utav. Känna stolthet för.

Trotts att sverige spelar boll för fullt har jag plikttroget följt bonde söker fru, och nåde dej fredrik om du skickar hem Lena.

Rebecca har som sagt landat på Svea jord idag och jag väntar med spänning efter ett samtal ifrån denna flicka med det djuptbruna håret och det vita leendet.


Gårdagen är förbi.
Morgondagen kanske aldrig kommer.
Bara nuets under existerar.
Njut av det. Det är en gåva.