victoriaerhardsson

Verkligen en såsig dag! Vaknade upp i morgondiset liksom myran som dricker sin chocklad i guitar sången fia en gång i tiden lärde mej spela. Dock faller inte chocklad mej i smaken så lagade ihop en gröt istället. Förmiddagen i sej var inte särskilt innehålls rik, ägnade den mest åt att studera den täta dimma som omfamnade världen utanför. Ynka hundra meter frammåt kunde jag urskillja ting, sen var det dimma, tät som mjöl.

Lunchade på Pen's med papilapi. Pärgröt och fläsk, smakade döds skönt i kistan! Därefter brummade jag hemmåt för att slå mej ner vid Stieg Larssons 'Män som hatar kvinnor'. Ni som känner mej in i märgen tappade förmodligen både armar och ben när ni lät ögonen följa den föregående meningen. Men det är sant, jag har köpt mej en bok och faktiskt börjat läsa den. Det här livet som arbetslös kan verkligen påverka och förändra saker och ting, även strikta personliga uppsatta regler. Hur vida jag kommer läsa igenom hela boken eller inte, det återstå att se. För att resumera de första 40 sidorna kan sägas att handlinge dock en aning förvirriad och ej särskilt rik på handling och struktur. Men jag litar på min mormors "Så jävla trökig i början, men sen du, dååå bliren bra!" Så jag ska knåpa på en stund till innan rammarna återsluts för gått.

När timmen slog för eftermiddag kände kroppen för en promenad då dagen till mestadels tillbringats innomhus. Sällskap vill jag såklart ha och litade på trogne vännen Walle, trotts att han är en hund är han en hyvelns karl som alltid ställer upp. Dock blev jag stående snopen med kopplet tomt och lusten till promenaden lika borta som hunden själv. Walle hade åkt hem för dagen och jag insåg att dimman var för tät och mörkret fallit för lågt för en ensam promenad runt sjön. Besökte istället bokhandeln för att leta efter ännu en bok (!) dock utan resultat.

Resterande delen av den aktiva tiden denna annars väldigt lugna mörka tisdag har jag åter igen fått gjort uttryck för mina kännslor och energi. Min yogamatta och jag knåpade oss igenom B&S passet med faktist ynka utveckling sen senast och sen fick jag svepa, skaka och skutta av mej genom ett underbart härligt afropass. Inte undra på jag saknade Stark nere i Barcelona ..

Sitter alltså här åter igen grundad stabil och avslappnad.
Jag bläddrar i min bok 'Att bara vara', utgiven av pedagogförlaget

"Mitt i det mest oroliga hjärta
finns en plats med frid, en plats bortom tid,
som inte kan påverkas av något du kan drabbas av.
Här i denna stillhet finns vila och helande.
Inget vi plågas av, inget vi är rädda för, kan skada dess fullkomliga lugn.
Gå in till denna rofyllda plats och lär dig meningen med ditt liv -
inte rikbarhet eller ryktbarhet
utan att få uppleva din samhörighet med allt.
Allt som du har älskat finns här.
All glädje. Allt gott. Du möter här allt levande.
Inget ont kan överleva i detta förklarade ljus."

Att sätta sej ner och känna sej in till den här plattsen, ett ynka stop i vardagen om blott för en stund, ger utveckling och förståelse till allt runt omkring. Att det är viktigt att vara rädd om sej själv, ta hand om sej och glädjas åt oss själva, det tror vi oss veta är självklart. Men har vi verkligen lärt oss det? Vet vi verkligen det? Lever vi i så fall upp till det?

Imorgon kommer äntligen Rebecca hem, även hon lämnar härliga Barcelona bakom sej. Underbart att få träffa henne igen, fick dock inte nog utav henne när vi levde som sambos där nere. (;

Nåväl, ny dag imorgon och en ny utmaning står på spel ..