victoriaerhardsson

Igår kväll när jag var påväg att dra ner rullgardinen fann jag mej sjäv kika ut genom sovrummsfönstret med en kännsla av välbehag. Jag kom på mej själv släppa iväg en kännsla som tyckte det var mysigt och fint. Dessa var riktade mot de nyfallna decimetrarna snö ute på gatan! Kvickt ryckte jag till och ruskade av mej hemskheterna, rynkade på ögonbrynen, sa tvi och drog täcket över huvudet. Där vare riktigt nära ögat...
Jag vill ju inte ha ngn snö har jag sagt, sluta försök övertala mej. Naturens skönhet har väl trottsallt sin makt ...

Vaknade av mej själv imorse, långt innan klockan skulle ringa, så klev upp med det samma. Drog på mej kläderna och plummsade ut i vädret. Under hela promenaden klurade jag på vad jag egentligen föredrog för material under fötterna. Oplogat, plogat, eller nerkörd snö. Jag kom fram till oplogat och blöta skor, för fy sjutton vad halt det var på det plogade och nerkörda. Hade enormt ont i knät sista 2/3 delarna av promenaden, ska jag itne ens kunna gå nurå? vilavilavila, glöm det, det hjälper inte. Då smyger det sej på igen så fort jag sätter igång. Zoonsalva, det tror jag på :)

Sitter och väntar på att glasmästarna ska komma nu. Vi ska bygga om nere i poolrummet och uterummet, pappas nya projekt. Jag har int eriktigt hajjat exakt hur det ska bli så har därför heller inte kunnat protestera. Jag tror det är pappas nya teknik, att vara så otydlig och förvirrad som det bara går för att slippa protester. Känns som han använder det allt för ofta nu för tiden ... :)