Se upp i backen!
tusen hål i nacken....
Nu gäller det verkligen att se upp i slalombackarna framöver! Victoria erhardsson har nämligen varit o köpt sej ett par alldeles egnaste slalomskidor inklusive pjuxisar och stavar. Så nu äre bara att hålla i hatten! Jag känner att iår är det verkligen dax att jag lär mej åka slalom. Jag kan verkligen inte och har ingen som helst aning om hur jag ska lyckas, men innan påsk ska jag minsann kunna svänga åt båda hållen och klara av att åka utan plogstilen .. Känns som att jag kommer anamma den rätt mkt i början sådär. Minns när jag var lite, pappa skulle lära mej åka i fjällen och jag hade fått ett par fina blåa skidor. pang tjong och braaaak lät det hela den helgen. Skrik, grin och allmän förtvivlan rådde där i barnbacken det året. Jag åkte liften utan större problem, visst rammalade jag ngn gång ibland men inte värre än så. Jag åkte även ner för backen, om oftast verkligen rätt ner, likt störtlopp. Ibland kunde jag svänga, men mest åt ena hållet då jag var och är rätt handlingslös men min vänstra sida. Men jag kunde verkligen inte brommsa. Det gick bara inte! Hur än jag fösökte, tyngden på dalskidan älskling fungerade inte alls. Och allt som oftast krashade jag rätt in i säkerhetsnätet nere vid liften. Trasslade in mej där och skrek förjäves tills ngn kom och knåpade loss mej. Upp och iväg igen och krash bom bang, samma visa igen. Fasst som en sill i nätet. Efter ngt år lärde jag väl mej ngrlunda tillslut, åkte ngn gång med skolan o sådär.. men mkt längre än så höll inte min skidkariär, jag blev lixom inte sådär biten som man brukar säga. För mkt blåmärken och trubbel för min smak. Fasstna med täckbyxorna i ankarliften, dras med in i stoppsnöhögen, få en annan lift i skallen osv osv. Jag antar att det är fler med mej som upplevt samma trauma vad gäller branta backar täckta med snö. Men nu mina vänner är det alltså dax att prova på nytt, jag menar ngn gång lär väl turen komma till mej? ´Frivilliga skidlärare är välkommen med en hjälpande hand .. jag ska allt lära mej!
Kollade på idol igår och johan kommer verkligen aldrig åka ut, jag känner det på mej. Blir arg.
Har precis kommit hem efter att ha varit ute på en 2 timmars promenad tillsammans med papi'no1, mysigt :)
Köpte lördagsgodis på hemvägen faktiskt. Jag som egentligen inte är så vidare förtjust i smågodis, men det är sött på ngt sätt, sådär gulligt och charmigt med en liten lördagsgodispåse!
Ska ta o byta om lite nu. Ikväll blir det lite mys med sanna är det tänkt, se tv o snackas. O mysa med lördagsgodis.
Nu gäller det verkligen att se upp i slalombackarna framöver! Victoria erhardsson har nämligen varit o köpt sej ett par alldeles egnaste slalomskidor inklusive pjuxisar och stavar. Så nu äre bara att hålla i hatten! Jag känner att iår är det verkligen dax att jag lär mej åka slalom. Jag kan verkligen inte och har ingen som helst aning om hur jag ska lyckas, men innan påsk ska jag minsann kunna svänga åt båda hållen och klara av att åka utan plogstilen .. Känns som att jag kommer anamma den rätt mkt i början sådär. Minns när jag var lite, pappa skulle lära mej åka i fjällen och jag hade fått ett par fina blåa skidor. pang tjong och braaaak lät det hela den helgen. Skrik, grin och allmän förtvivlan rådde där i barnbacken det året. Jag åkte liften utan större problem, visst rammalade jag ngn gång ibland men inte värre än så. Jag åkte även ner för backen, om oftast verkligen rätt ner, likt störtlopp. Ibland kunde jag svänga, men mest åt ena hållet då jag var och är rätt handlingslös men min vänstra sida. Men jag kunde verkligen inte brommsa. Det gick bara inte! Hur än jag fösökte, tyngden på dalskidan älskling fungerade inte alls. Och allt som oftast krashade jag rätt in i säkerhetsnätet nere vid liften. Trasslade in mej där och skrek förjäves tills ngn kom och knåpade loss mej. Upp och iväg igen och krash bom bang, samma visa igen. Fasst som en sill i nätet. Efter ngt år lärde jag väl mej ngrlunda tillslut, åkte ngn gång med skolan o sådär.. men mkt längre än så höll inte min skidkariär, jag blev lixom inte sådär biten som man brukar säga. För mkt blåmärken och trubbel för min smak. Fasstna med täckbyxorna i ankarliften, dras med in i stoppsnöhögen, få en annan lift i skallen osv osv. Jag antar att det är fler med mej som upplevt samma trauma vad gäller branta backar täckta med snö. Men nu mina vänner är det alltså dax att prova på nytt, jag menar ngn gång lär väl turen komma till mej? ´Frivilliga skidlärare är välkommen med en hjälpande hand .. jag ska allt lära mej!
Kollade på idol igår och johan kommer verkligen aldrig åka ut, jag känner det på mej. Blir arg.
Har precis kommit hem efter att ha varit ute på en 2 timmars promenad tillsammans med papi'no1, mysigt :)
Köpte lördagsgodis på hemvägen faktiskt. Jag som egentligen inte är så vidare förtjust i smågodis, men det är sött på ngt sätt, sådär gulligt och charmigt med en liten lördagsgodispåse!
Ska ta o byta om lite nu. Ikväll blir det lite mys med sanna är det tänkt, se tv o snackas. O mysa med lördagsgodis.
Kommentarer
Postat av: KB
Du och jag i skidbacken i på jullovet då, fröken! Det är verkligen på tiden :)
Postat av: Sara
haha låter som en exakt beskrivning av alla mina skidåkningsförsök, speciellt det där med att sitta fast i nätet nere vid liften :)
jag hoppas också på bättre lycka i år!
skam den som ger sig :)
Trackback
