fettisdagen.
Drömt sjukligt många knepiga drömmar inatt .. Sådär ni när man vaknar mitt i natten o inte kan släppa det man nyss drömt, att allt kännts så verkligt. Man måste scanna av omgivningen för att inse att det är lugnt, victoria du kan sova igen .. Jag hatar att drömma sådär knepigt, man vänder upp o ner på allting o man känner sej nästan sjuk när man vaknar, hjärnan snurrar på högvarv o man går o funderar i början på dagen hur i all sin dar man kunnat drömt sådär tokigt .. Sen poff brukar det försvinna o drömmen går upp i rök. Minnet räcker inte längre, o tur är väl det :)
24 februari 2009 idag. För exakt tre år sedan, 24 februari 2006 förlorade jag min mamma. Jag förlorade min trygghet i livet, den alltid varma famnen och den alltid stöttande pelaren. allt försvann med ängeln upp i det blå.
Vart åren tagit vägen har jag ingen aning om. Första året är mest en kräm av miljarder kännslor, en bergodalbana och ett stort rum av tomhet. Jag minns inte mkt av det året .. inte av det andra året heller... Jag vet att jag levde, rörde mej och utförde saker som vanligt. Kroppen hängde med, men inte mitt medvetande. Tre år och jag väntar fortfarande. Väntar på att Min mamma ska komma hem. Komma hem från den där långa resan hon varit på, eller det evighets långa möte på jobbet. Att hon ska ringa snart o fråga hur jag mår o hur allting går. Att jag ska vakna upp och höra henne skrammla i köket, sådär alldeles för tidigt en lördagmorgon.
Varje natt när jag går till sängs slänger jag en hasstig blick in i hennes sovrum utifall hon skulle ligga där. Men det gör hon inte ... inte på tre år har hon gjort det.
I garderoben sitter hennes lukt kvar, den där parfumen hon alltid använde, den där doften av mamma. Den doften jag aldrig kommer glömma. Jag är livrädd att garderoben ska lämnas på glänt en dag o doften ska glida ifrån mej, den också. Den doften är det närmaste jag kan komma.
Telefonen ringer inte
det skrammlar inte i köket
jag vaknar inte av dammsugaren
jag kramas aldrig med de mjukaste av kinder
jag skrattar aldrig längre med samma glädje
jag lever fortfarande i sagan .. inget känns riktigt riktigt längre.
hur än jag vrider på det så vet jag såväl att jag gömmer så mkt bakom min fasad av styrka.
Ibland kommer det fram, muren rasar samma och tillbringaren tippar över. Det krävs så lite som ensamheten för att allt ska tippa omkull och jag ligger där igen, på hallgolvet och skriker förtvivlat med kinder våtare än allt och tårar som aldrig slutar rinna. Jag ligger där igen som för tre år sedan.
Jag saknar dej*
jag tror inte din styrka bara är en fasad, det krävs mer än en bara fasad för att kunna resa sig efter det du varit med om och ändå ha din härliga positivitet och livssyn som jag tror du inspirerar många med bara i bloggen, i alla fall mig! ibland måste det få tippa över och såna här dagar kan jag tänka mig att allt känns än mer påtagligt.. tänker på dig..
men vilken fin blogg!
älskar verkligen din "vår"-bricka och alla andra små pynt och grejs du gjort.
SÅ fint!
precis så där gick jag och funderade om jag skulle ta och komponera ihop ne liten bricka/ grupp nu till våren.
TAck, fick lite inspiration av dig nu vettu ;)
Hur man än försöker så går det inte att hålla tillbaka tårarna. Mitt i allt så satt man på en balkong i Thai, och ville inget hellre än åka hem och ge dig en kram .. inte för att det skulle ha gjort någon skillnad .. men ändå.
Du ÄR stark, starkare än många andra .. och du fortsätter leva ditt liv på bästa sätt. Med att visa din kärlek till dina närmaste, så mycket som bara Toolan kan göra och genom att pyssla om den hemtrevliga miljön som Lövet byggde upp.
Från det onda kommer även något gott.
Du har visat dig vara en unik pärla från den djupaste av de djupa havsbottnar.
Kram*
Hur man än försöker så går det inte att hålla tillbaka tårarna. Mitt i allt så satt man på en balkong i Thai, och ville inget hellre än åka hem och ge dig en kram .. inte för att det skulle ha gjort någon skillnad .. men ändå.
Du ÄR stark, starkare än många andra .. och du fortsätter leva ditt liv på bästa sätt. Med att visa din kärlek till dina närmaste, så mycket som bara Toolan kan göra - och genom att pyssla om den hemtrevliga miljön som Lövet byggde upp.
Från det onda kommer även något gott.
Du har visat dig vara en unik pärla från den djupaste av de djupa havsbottnar.
Kram
Fint du skrivit och kom ihåg att du är värdefull :)idag har jag bloggat om fina "änglapinglor" vi fick hem i min butik :) kanske din mamma hör dem :) Kram.
Men nästa helg är det ju cup på IP, Tobbe ska vara med å spela ..
nu i helgen ska jag bara vara här i stan .. blir lugna libanon : )
Vad har du för planer min vän ?
Hej hej!
Verkligen fin blogg du har! Har läst ganska mycket av den idag,då jag upptäkte den för en stund sen!
Man blir inspererad av det du skriver! :)
Läste att din mamma gick bort för 3 år sen,Beklagar verkligen! Vad hände? du kanske inte vill prata om det och det förstår jag! Ha de bra kram!
Du är så himla stark vännen! Du har tvingats gå igenom så mycket i så unga år. Du och din mamma, ni har ett band som aldrig kommer att slitas ut! Det är som ett kretslopp utan slut, ni kommer alltid att älska varandra, precis som förut! <3 Kramar
