victoriaerhardsson

Varje dag är det total rengörning av köket som gäller på nyfiket, det hör till städrutinerna i storkök ni vet. Det ska svabbas, allt från väggar o tak. Tok rent ska det vara, inget annat är ok. Efter att en sådan utförts igår em hade jag fem minuter kvar på schemat innan det var dax att trampa hemmåt. Vad händer? Jo, det jag så läääänge fruktat! Fötterna försvinner under mej, tar vägen rakt upp i luften. Min kropp blir okontrolerad och med världens duns faller jag hjälplös rakt ner i stengolvet! SMACK! Och fyyyyyyyyyyyyyy f*n vad ont det gjorde! Jag har aldrig ngnsin i hela mitt liv upplevt en sådan smärta som jag kände just då. Och det släppte aldrig. I fem minuter blev jag liggandes orörlig, raklång på det blöta hårda golvet, mitt i köket. Jag kunde inte röra mej, fanns inte en chans på jorden. Armen gjorde grymt ont, men inte ens i närheten av hur röven kändes. Det var mord, jag skulle dö ... det fanns ingen annan utväg just då. Tårarna sprutade och chocken resulterade i skratt.

Nej, jag dog inte ... men hade skallen också fått sej en törn hade det varit byby. Tog mej upp tillslut.. död eller levande.

Började nytt arbetspass på statoil kl 17 som planerat. Där var jag inte till mkt hjälp igår tyvärr, stod mest som paralyserad. Ontontont, yr och illa mående. Hur som kom jag hem strax efter halv ett, natten gick bra och denna morgon som jag bävade för känns fasen hur bra som helst. Nästan ... tack gud :) Tvingade mej själv ett varv runt sjön i myrtempo tillsamans med sara igår, allt för att inte stelna. Tack för min envishet gud, tror cirkulationen räddade mej. :)

Morgonstund har guld i munn, solen skiner och frosten ligger tät på gräsmttan. En ny arbetsdag tar vid och jag ska åka på pace för en kund. Ngra ledig timmar därefter innan jag kliver på ännu ett pass p åstatoil.

trevlig dag*